Igår åkte pappa och jag in till husläkarakuten och skulle kolla alla mina infektioner. Doktorn jag träffade frågade vad det var för fel på mig, och pappa förklarade invecklat med massa konstiga ord hur jag mådde. Då frågade läkaren om pappa jobbade i branschen. Pappa svarade ja och läkaren som hette Peter berättade att han kände igen honom. Det visade sig att de jobbade tillsammans på neuro kirurgen för typ tjugo år sen, och det blev "ett kärt återseende" eller vad man nu säger. De snackade på som fan och där stod jag, SOM VAR SJUK, och fick inte ens en blick. Men tillslut så vände sig denna Peter sig till mig igen och blev läkare och inte gammal kompis till pappa. Han kollade noga på allt och trodde det var streptokocker eller nått annat jag inte kommer ihåg ordet på, och att jag skulle vara tvungen att käka tabletter läänge.
Men det skulle gå bra och det var bra att jag inte hade kommit in ännu senare då det skulle bidra typ mer komplicerade grejjer tydligen. Så nu äter jag en medicin som heter Cefamox och ska ta den ett ganska bra tag. Men jag får åka till Kreta! Riktigt lättad för det. Dock får jag absolut inte jobba på typ två veckor. :/ Men jag kommer iallafall inte dö haha.
För övrigt ska läkaren Peter och hans familj komma på middag nån gång i framtiden. Suck.
Som avslut lägger jag in en liten lam bild som symboliserar hur synd det är om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar