Nya bloggen avstängd så länge,

hörde av Sara att texten va konstig, jättemycket åt vänster på pastel.blogg.se,
så stänger av den så länge och fixar och trixar lite.

Men snart snart.

My new place!

Inte klar med designen, men min nya blogg är igång!
Besök på
www.pastel.blogg.se

Ny blogg

Nu är det ny blogg på gång!

Länkar till den när den är färdig...

Godmorgon!

Sitter i Tobias kök alldeles ensam, han har redan gått till jobbet och jag börjar inte jobba förens kl 14. Tänkte ta 12-tåget mot Uppsala igen och kanske hinna shoppa lite..

Verkar bli fint väder, här skiner solen iallafall.
Nej nu ska jag hoppa i duschen och göra mig i ordning.

Puss

happ,

Hemma för 2 timmar sen efter fika med gamla tjejorna. Mysigt som alltid.
Drömmar och gamla minnen pratades det en hel del om.
Kanske en och en annan tågluff också..

Kom hem och vet inte vad som hände, mitt glada humör bara rann av mig. Stod hungrig framför en proppfylld kyl och kände "Varför finns det inget gott hemma? Vad fan ska jag ta?"
Det slutade med fil och flingor.

Har ingen lust att göra nånting.
Inte läsa, äta, blogga, sova, springa, skratta, gråta.

Är rastlös men ändå trött. Någon som känner igen sig?

Funderar på att ta natt-tåget till älskling och bara krypa ner i hans famn. Ja så får det nog bli.

Have I become a kärring?

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig.

Igår rensade jag ur två stora banankartonger som stått under mitt skrivbord i typ ett år, fulla av skit. Gamla kvitton, plånböcker, smycken jag inte velat ha som jag bara kastat ner, en jävla massa anteckningsblock (som det bara var kluddat i), födelsedagskort, gamla nagellack osv. Dessa två proppfyllda banankartonger satte jag mig alltså och städade upp, och även min byrå på rummet med typ 20 lådor som innehöll lika mycket skit dom.

Resultatet blev 2 stora svarta sopsäckar som ligger i soptunnan just nu.

Det som är så annorlunda är att jag faktiskt städar här hemma. Nu när jag är hemma mer så ser jag verkligen hur jävla skitigt det kan vara. På teveskärmen, listerna, fläkten, hyllor osv. Och jag städar upp det!

Idag tillexempel dammsög jag över -och undervåningen och våttorkade hallen, köket och toaletterna.

Tidigare var mitt rum ett helvete med kläder överallt. Dammsög jag en gång i månaden var det bra. Nu dammsuger jag hela huset en till två gånger i veckan och mitt rum är snyggt. Garderoben är fortfarande stökig iof, men kläderna ligger i den iallafall och inte över golvet.

Jag fattar inte.
Antingen har jag blivit jävligt tantig, eller bara skaffat lite vuxenpoäng? Insett att det är faktiskt fräschare om rummet är rent?

Jag vet inte vad jag ska tycka eller känna..Nu fattas bara en sånhär så blir jag en riktig städtant. En porrig en också.

jamenvisst

Hemma, utvilad och rättså brun efter semester på underbara kreta.

Idag har jag träffat bästaste alma som hade sjukaste nyheter som gjorde mig till den gladaste av gladaste. Brett smile hela tin idag.

Ja jag vet inte varför jag skriver så konstigt orkar bara inte.

Annars då?

utmattad.

Phuh, trött efter 2 timmars badminton träning!

Innan jag började spela trodde jag att " det är väl inte så ansträngande, bara stå och slå en boll över ett nät". Men oj så fel jag hade.

Springa, fram och tillbaka, åt sidan, ta i allt man kan.. Efter två timmar är man helt slutkörd.
Sitter här och skakar.

Men det var galet roligt. Gud vad jag har skrattat. Joar är underbar haha.

Byee

Michael Weatherly

Sexigheter.

Jag har suttit uppe i typ två timmar nu och tittat på NCIS, och en av skådespelarna, Michael Weatherly, är farligt snygg.

Även om min Tobias ligger bra till, så har killen här ovanför lyckats sätta ett ansikte på vad jag anser vara perfekt.

serious shit.

Åland med sötaste.

Vet inte någonting just nu.

wiho

Schweiz? nej tack

Jobbade idag, och var med om en jättekonstig sak!

Det kom in en familj, på typ 5 pers. Föräldrarna pratade svenska, men inte "barnen" ( var vuxna, 23 år typ). Deras son var en riktigt slibbig typ, han hade 10 kg hårvax, nån billig aftershave lukt som dödade och såna här ljusa, smaklösa jeans ( typ som på bilden ovanför) som det stod typ "angel" på över rumpan, i kursiv stil. Och han glodde galet mycket.

Jag fixade deras mat. Hela tiden kände jag hans blick följa mig. Och ni vet, man försöker titta åt alla andra håll i världen, men ändå dras blicken då och då åt den som så oförskämt och respektlöst står och glor.

Mamman undrar när jag står och fixar om hon kan fråga mig en sak. Jag svarar "självklart".
Så frågar hon om vitlökssåsen är laktosfri.
"Ja det är den" svarar jag.

Så säger hon; "Jag har en fråga till. Det är så att min son här tycker du är jättevacker, och han undrar om du vill flytta till Schweiz, till honom?"

Jag bara skrattade och svarade något i stil med " haha, nej tack jag har det bra här". (Läs, jag skämtade tillbaka, men tänkte för mig själv att de var dumma i huvudet)

Hon sa bara "aha". Och berättade för sin son, med en rätt allvarlig min. Han blir typ sur/besviken och går och sätter sig. Mamman tackar inte för att jag fixar maten och blir allmänt stel.

Alltså dom var seriösa, de hade inte skämtat!!
Kan knappt förstå vilka jävla människor det finns?! Hur kan man?

Dom vet inte ens vem jag är? Jag kan ju vara hur som helst. Det enda dom vet är att jag jobbar på jalla i uppsala, sverige?

Hur kan man ens tro att någon skulle säga ja? "ja absolut, jag flyttar gärna till ett annat land med dig, en person jag serverat kebab till"?

Och när man säger nej, hur kan de bli sura?

Jag kan verkligen inte FÖRSTÅ.

Piercing i bröstvårtan?

Jag fattar inte,

piercing i bröstvårtan? På tjejer kan jag acceptera det, men på killar??
Finns det något mer omanligt och osexigt än en liten nipple ring?

Tänk dig att du och din kille ligger ner, och du har handen över hans bröst, och så typ : "Öh förlåt jag råkade stöta till ditt lilla smycke du satt i din bröstvårta?"
Ursh.

Vad tycker ni?

Spring time

Hej!

2009 har det knappt bloggats. Men ska väl försöka göra lite bättre ifrån mig nu..

Jag har slutat skolan och har studieavbrott för tillfället. Det är jätteskönt, och jag har tid att njuta av VÅREN som äntligen kommit!

Allt blir så mycket lättare när solen och värmen börjar smyga sig tillbaka hit till det gråa och kalla Sverige.

Häromdagen var jag ute och tog lite kort på de vårtecken som kommit.
Ska lägga upp dem ikväll hade jag tänkt.

Ha det bra så länge!

Några av Facebook:s skämmiga medlemmar

Haha,

så pinsamt när man får förfrågningar på facebook från helt okända män från typ turkiet. Man skäms lite över dom, trots att man inte ens känner dom. Har dom inget bättre för sig än att spana efter småtjejer på facebook?

Just nu har jag typ 12 vänförfrågningar, och här är några exempel;

• Volkan Akgün,
• Ifran Celik,
• Ismail Günaydin,
• Fatih Tatar,
• Ecz. Tevfik Ihlan (som är mannen på bilden)

mysigt.

Förhållande eller singel liv?

Det har varit mycket prat om förhållanden på senaste tiden och jag känner att jag behöver skriva av mig lite.

Mina 2,5 år med mitt ex Andreas var stundvis underbara. Vi hade roligt, delade massor och fanns alltid för varandra. Han var alltid den jag ringde när jag var ledsen, glad, orolig eller rädd. Han var den enda i världen, den person som kände mig bäst och den jag delade mest med.

Det var en självklarhet att höras flera gånger per dag och träffas så fort vi fick möjlighet. Jag tror faktiskt inte att jag kunde ha träffat en bättre kille den där gången i sjuan, jag är verkligen glad att det var han och inte nån falsk, äcklig människa. Andreas och jag delade verkligen något väldigt speciellt och fint.

Men sen började vi bråka. Avundsjuka, misstankar och tröttnad på varandra blandades in i vårat förhållande, och jag kommer ihåg sommaren mellan 8an och 9an, vi bråkade i snitt säkert 3 gånger VARJE DAG. Jag var jävligt trött på honom, och 100% att Andreas kände detsamma. Vi tog pauser säkert hundra gånger under det året och all den tiden jag la ner på att helt enkelt skrika i telefonen känns för mig helt overklig idag. Alla telefonräkningar, pengar som jag skulle kunna göra så mycket annat roligt för istället... Och det är inte bara nån tusenlapp hit och dit, utan varje månad låg min mobil räkning på minst 1500 kr.

Jag kan inte direkt sätta en direkt tidpunkt men jag tror att det var efter den sommaren då allt blev sämre och sämre mellan Andreas och mig. Vi fortsatte bråka och tog pauser men ÄNDÅ drogs vi till varandra i slutändan ändå.

Varför? Kärlek, eller att vi hade känt varandra så pass länge och delade så mycket att det inte var "vant" eller "tryggt" att lämna varandra? Jag tror att det var en blandning.

Nu, efter 1,5 år som mest bestått av bråk (men också stunder som har varit underbara) har vi skiljts från varandra för gott. Visserligen var det ett tag sen, för mig känns det som nyligen.

Det var jag som tog beslutet, jag orkade verkligen tillslut inte med. Det tror jag egentligen inte Andreas gjorde heller, men det var jag som tog steget på riktigt.

Vi skiljdes inte åt som ovänner, men vi pratar inte alls längre.
I början var det jobbigt, allt jag såg, hörde och t.o.m. lukter jag kände påminde mig om honom. Det var svårt att inte skicka iväg ett sms och fråga hur det är. Men jag visste och vet, att ett förhållande med honom är inte det jag vill, innerst inne. Jag var tvungen att vara stark och stå emot de där plöstliga impulserna av saknad.

Men nu efter en tid, hemskt som det låter, så kunde jag verkligen inte gjort något bättre.
Jag mår bättre än jag gjort på länge och jag har byggt tillbaka ett alldeles eget liv. Det hade jag väl med Andreas också, men absolut inte på samma sätt.

Nu kan jag göra PRECIS vad jag känner för. Allt jag gör nu, gör jag för att jag VILL göra det. Jag har ingen pojkvän jag måste ta hänsyn till, ingen pojkvän jag måste ringa, ingen pojkvän jag behöver bry mig om. Jag får vara egocentrisk, bara tänka på mig själv och handla därefter.
För er som kanske har varit singlar jämt, eller kankse inte haft ett seriöst förhållande som varat länge, kan jag förstå att det kan låta konstigt.

Hur man kan låta en människa ta sån himla stor plats i det som faktiskt är ditt liv? Innan jag blev tillsammans med Andreas hade jag inga seriösa förhållanden. Innan tänkte jag "jag skulle aldrig låta min pojkvän bestämma över mig", när jag läste om sånna förhållanden. Men vipps så stod jag där själv, och insåg inte att jag faktiskt gav vika för hans åsiker i det mesta. Trots att jag kände att det inte var rätt för mig. Utan att förstå riktigt vad jag gjorde så slutade jag festa, t.o.m bryta kontakten med killkompisar jag haft, för han övertalade mig.

Nu idag vet jag och märker jag att jag är en starkare Erika. Jag säger ifrån på ett helt annat sätt än tidigare och står mer för vad jag tycker.

Intrycket ni får av Andreas nu är säkert inte så bra, men Andreas var inte så dålig som han kankse framstår i och med texten. Andreas var och är en fin kille, men försvinner tilliten i ett förhållande beter sig de flesta på ett sätt som de nog egentligen inte är. Sen vill jag tillägga att jag inte heller var en ängel när det gällde en del punkter under tiden andreas och jag var ihop.

Det jag vill komma fram till i det här (långa!) inlägget är att man MÅSTE vara stark och alltid sätta sig själv i första rum. Jag menar inte att man bara ska tänka på sig själv, men dom beslut du fattar måste DU besluta, ingen annan.

Trots allt, är du jävligt ensam. Alla är det. Det finns ingen människa i världen, som kan komma åt ditt verkliga innersta. Hur bra du än känner en person, om det så är din man/kvinna, självsfrände eller förälder, så kommer ingen kunna se det som sitter allra djupast inuti dig.
Det måste du vårda själv.

Jag ska inte säga att jag inte saknar "förhållande biten" med allt mys, känslan av att älska någon och bli älskad tillbaka och känna samhörighet och trygghet, för det är helt fantastiskt.

Men det intresserar mig inte alls nu. Jag tränar, träffar vänner (och SKA börja plugga seriöst) jobbar och gör det jag vill och det passar mig perfekt.

Och jag önskar verkligen Andreas allt gott i livet, han är värd någon som kan ge honom det som är bäst för honom.

Men den personen är inte jag längre, och det är
SÅ HIMLA BEFRIANDE.

Tidningens framsida

Speciellt inlägg till Monika;
såhär blev den nya framsidan till tidningen.

Nautilus

Träning träning!!
Så jävla skönt att ha kommit igång på riktigt igen!

Här är mina alternativ jag kommer mixa (alltså inte allting på en och samma vecka såklart):

*2-3 ggr/veckan styrke träning nautilus (VARJE VECKA, ca 30 min/gång)
*1 gång i veckan skitrolig badminton (2h)
*ev. 1 gång i veckan ju-jutsu igen (2 h)
*Promenader/joggingturer med mamma 3 ggr/vecka (1 ½ h)
*Aerobics/andra pass 2 ggr/ vecka (½ - 1 h)

Så himla kul!

Plugg

Har jättemycket i skolan och massor jag måste göra.
Men ikväll har jag inte klarat av att göra ett endaste dugg. Vet faktiskt inte riktigt varför men jag har inte alls kunnat koncentrera mig och det slutade med att jag gick och satte på framför tvn.

Annars har dagen varit helt okej, men vi har nytt schema nu så varje måndag slutar vi kl 4 och de har proppat in alla de tråkigaste lektionerna under en och samma dag.

Dessutom gick brandlarmet som för ovanlighetens skull var äkta (van sen bergas alla falska brandlarm haha) och skolan utrymdes.
Jag som är så smart hade med mig kameran så bilder finns, men inte på datorn än.
Lägger upp dem senare.

Nu ska jag ta nån macka och sen gå och lägga mig, är helt slut av någon anledning, det har ju inte direkt presterats på topp här riktigt..

Jusste måste bara säga att jag saknar hanna och amina, jättetråkigt att de bytt skola!
Utan hannas sköna moves i korridorerna och aminas smittande skratt haha är det verkligen tomt.

Nej nu ska jag sluta,
puss!