bröllopet

Okej, jag vet inte var jag ska börja.

Kan börja med att berätta att jag som den idiot jag är glömde ladda kameran över natten, så jag hade inte med mig den och har alltså NOLL bilder från igår.

Iallafall, hela förmiddagen sprang jag runt och shoppade smycken, blev sminkad, friserad o allt möjligt. Slösade ett par tusen (jag skäms) och var jättestressad.

Vid halv 4 tiden tog jag bussen till Stephanie. Vädret var hemskt, regnet bara öste ner.
Runt 4 var jag hemma hos Stephanie och blev sönderpussad av hennes jätterottweiler som är lika stor som den är snäll, och min makeup behövde förbättras en hel del. Stephanie och jag fixade oss medans hennes stackars sambo Niklas fick stå ute i ösregnet med paraply och grilla korv. Efter att vi tryckt i oss 2 korvar satte vi oss i bilen och började åka mot Märsta, där vigseln skulle vara.

Vi kom dit och började nästan gråta. Vi såg verkligen INGEN vi kände och dom vi såg var som tagna från röda mattan. Alla hade helt fantastiska klänningar och ännu mer fantastiska frisyrer. Jag och steffi hade ju känt oss otroligt uppklädda, tills vi kom dit och såg hur jävla överdrivet satsiga alla andra var. Jag skulle aldrig kallat mig ful om det var en vanlig fest för jag var verkligen uppklädd, men bland dom här primadonnorna såg jag verkligen simpel ut.

Iallafall, vi hälsar och så, träffar Danne och Filip tack och lov (de äger Cupido) och har iallafall några vi känner. Sen iallafall så går steffi och jag in i kyrkan och sätter oss på fel sida av kyrkan, killarna sitter tydligen på en och tjejerna på en annan. Vi blev tillsagda (iof snällt) men skämdes som fan.

Sen börjar det och vanlig bröllopsmusik börjar dåna. Robert och Sandra kommer in och de är så otroligt fina båda två. Det var lite på svenska, men sen övergick allt till deras språk och de hade böner och sång och några ritualgrejjer ett rätt bra tag. Sen blev det svenska igen och där reagerade både stephanie och jag på en grej.

De ska ju lova saker, som vara trogen och behandla varandra väl och så.
För Robert var det bara bra saker som "ta hand om din fru, var god mot henne i alla lägen" osv.
Men när det var Sandras tur började dom med "du ska lyda din man och vara honom trogen och blablabla. Känns så gammalmodigt att de ska säga att hon ska lyda sin man?
Kränkande, tycker jag.

Men men. Det blev jättefint, Robert grät, jag grät. Alla grät.
Sen gick de ur kyrkan och in i limmon som väntade.

Vi åkte till lokalen som låg i Hallonbergen, där skulle festen vara.
Där var det ännu mer personer och till början var det lite kaos, de hade dukat för typ 150 pers för lite så ja.. ni kan ju tänka er. Tillslut fick vi bord och fick lite meze, typ bröd och röror alltså. Stephanie och jag var vrålhungriga och när Robert och Sandra sedan kom (de hade fotat sig och sånt) typ efter två timmar blev det ett jävla ståhej, folk dansade, kastade dom i luften, gjorde lalalalalalalalal-ljud och musik dånade. SEN blev det mat, finally.

Jag hade det supertrevligt, men både stephanie och jag kände oss lite felplacerade haha. Enda svenskarna och ja..
Vi drog hyffsat tidigt.

Stephanies morfar bor på lidingö och det var där vi skulle sova. Vi hamnade först på en fest där med massa fjortis-backslick-rosaskjortor-brat-nollåtta-grabbar, så stannade inte där spec. länge.

Sen blev det mys hemma hos hennes underbara morfar och hans sambo.

På morgonen sov vi ut ordentligt, åt en lång frukost ute i solen och sen skjutsade hennes morfar oss till tunnelbanan som vi skulle ta till t-centralen. Sen blev det tåg till Uppsala igen och där träffade jag alma för en rökstund och åkte sedan hem, kollade på matchen (grattis spanien) och gick och la mig.

TACK
alla för en verkligen annorlunda och häftig helg.