Jag är så jävla lycklig av att vara singel.Det låter hemskt, men att inte behöva ta hänsyn till nån, att bara välja själv hela tiden och vara fri helt enkelt är helt underbart.
Visst, att ha ett fast förhållande är fantastiskt och väldigt tryggt, att älska och bli älskad tillbaka är obeskrivligt. Man vet var man har varandra, man kommer nära inpå och delar jättemycket.
Andreas har varit en väldigt speciell och betydelsefull person under nästan tre år nu, jag har dragit många lärdomar av den tiden och har underara minnen efter det vi haft tillsammans. Patrik (även om jag inte direkt kan säga att vi var fullt ut tillsammans då) lärde jag mig också grejer utav även om det inte varade så länge. Men när det gäller Patrik så insåg jag att : "Varför ska jag binda upp mig direkt efter att jag blivit singel?" Jag insåg att jag verkligen inte ville bli tillsammans med någon, även om Patrik var fin på alla sätt och vis. Det kändes inte rätt och även om det var tungt att såra Patrik som inte alls var beredd på det hela, så kändes det otroligt skönt efteråt. Man måste vara lite självisk, även om det låter hemskt, men det man har inom sig är otroligt viktigt att man respekterar. För även om man står väldigt nära någon så kommer det alltid vara så att det som finns allra djupast inuti dig är det bara du som kan komma åt. Ingen annan. Det är bara du som bestämmer över ditt liv och vilka du vill ha med i det.
Så nu är jag Erika. Inte Erika och Andreas eller Erika och Patrik eller Erika och vemfansomhelst. Utan bara Erika. E-R-I-K-A.
Och det är som en tygnd släppt från mina axlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar