Asså jag kan inte förstå. Ett och ett halvt år idag. För ett och ett halvt år sedan följde jag med dig hem för första gången. Kanske var det vid den här tiden? Jag minns inte exakt. Jag kommer iallfall ihåg hur jävla nervös jag var, när vi gick upp för grusfarten till din pappas hus. Hur jag stannade flera gånger och ojjade mig, och hur du bara skrattade, tog min hand och gick vidare. Hur pirrigt det var att träffa din pappa.. Hur pirrigt det var att visas runt i huset. Hur pirrigt det var att sätta sig på din säng och inte veta vad man ska prata om..
Sen kom ju din mamma och skulle köra oss hem till henne. Jag fick sitta där fram, alldeles utan dig , brevid din mamma och jag svär, jag skakade av nervositet.
Visas runt igen, in på ditt rum igen och pinsam tystnad.. igen. Kommer inte ihåg riktigt nu, pratade vi något? Det gjorde vi säkert. Du satt iallfall brevid mig. Nu var jag lite lugnare iallfall. Sen kom det, ni vet det där ögonblicket då båda tittar varandra djuupt in i ögonen på filmer. Jag kommer ihåg att jag böjde mig fram och kysste dig. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer. Det var som om det verkligen bara var du och inget annat som existerade. Jag kan inte minnas hur länge vi kysstes, kan inte komma ihåg tider eller när jag tog bussen hem. Jag vet bara att vi försökte kolla på "into the blue",men att vi bara hade ögon för varandra så det gick inte så bra, att vi åt ngt kött till middag med alla i din familj, (nu var jag skitblyg igen) och att du följde med på bussen ner till stan igen, med ner på stationen och väntade en typ timme där med mig eftersom jag missat den buss jag skulle tagit. (Har jag för mig, jag vet iallafall att vi väntade länge..) Jag minns att det var kallt, jag frös och du värmde mig. Du hade din skinnjacka på dig och din gröna halsduk, de kläder som bara är så du.
Vi kunde inte hålla läpparna från varandra alls, och jag kommer ihåg att jag frågade efter ett tag: "så, hur blir det med oss då, är vi ihop eller hur...." och du svarade: "det har du redan mitt svar på". Vi var ihop helt enkelt. Och skulle alltid vara det.

Ett och ett halvt år sen. Mycket har hänt. En del borde inte alls hänt. Annat skulle jag dö för att uppleva igen.

Du anar inte hur mycket jag älskar dig.
Finns alltid för bara dig.
Jag kommer sakna dig <3